Vad händer med våra bloggar när vi dör?

Jag har under årens lopp dragit på mig en hel del bloggar. Den här till exempel från 2008 som jag plötsligt mindes vagt, sökte igen och blåste nytt liv i. Pånyttfödd och omdöpt - amen. Under första halvåret av 2008 var jag arbetssökande, tänkte stora tankar och försökte hålla skrivande, intellekt och förstånd igång genom att blogga. Det gjordes med fördel under psedonym och kunde vara både utlämnande, fräckt, privat och framförallt anonymt. Den här bloggen var ett undantag, här hann jag inte ens komma igång. Två fjuttiga inlägg, som numera dessutom är raderade...

Sorgligt är att jag faktiskt har tappat bort några bloggar längs vägen. Lösenord puts väck, brillianta texter puts väck. För ni förstår väl att det var mina mest genialiska texter ever som försvann? Synd, de hade kanske förändrat världen.

Och nu till pudelns kärna. Vad händer egentligen med våra anonyma lösenordsskyddade bloggar när vi dör ? Ligger de bara och vaggas till vila fridfull ute i cyberspace utom räckhåll för nära och kära i alla evigheters evighet, eller? Förmodligen.

Nä, självklart förstår mitt sunda förnuft att de egentligen ligger lagrade på en server någonstans, men det låter alldeles för odramatiskt och trivialt. Jag föredrar en annan teori... Tänk på alla dessa personliga och många gånger högst privata texter ute i cyberspace. Med svaren på så många frågor irrande, svävande - oåtkomliga - i all evighet. Häftig tanke!

Vet visserligen inte om det här är någonting som kommer särskilt högt upp på agendan över nya i-landsproblem, men det kan säkert väcka viss frustration hos några. I min bok förefaller det fascinerande och dessa hissnande tankar var någonting som upptog min tid i lördags natt, innan sömnen upplöste tankarnas irrvarr i nattens dunkel och drömmarna äntligen tog vid...