En timme går förlorad ur våra liv - varje vår - för att sedan återuppstå under hösten. Vart tar den vägen? Innan man vet ordet av så dyker den sedan plötsligt upp i oktober - som om ingenting har hänt! Var är den hela sommaren?
När min timme äntligen kom tillbaka, försjönk jag i storslagna tankar om hur den kunde användas på allra bästa sätt. Kanske borde jag ägna mig åt det jag tänkte i våras, när den så underligt försvann? Dessvärre har jag inget minne av vad jag tänkte då.
Efter ett ångestladdat velande fram och tillbaka växte ett digert beslut fram, årets värdefulla timme skulle vikas åt sortering och rensning i högar av gamla papper. Föga upphetsande aktivitet kanske men ändå märkligt tillfredsställande.
Full av förväntansfull iver startades projekt rensning, men genast dök en komplicerad frågeställning upp. Hur gamla papper ska man egentligen spara? Vissa papper ska sparas i tio år, men hallå! Hur många papper är så viktiga? I slutänden blir det en subjektiv bedömning av varje enskilt papper. Den enorma resurs som denna tankeverksamhet tog i anspråk resulterade i en gränslös trötthet. Så trött har jag inte varit sen jag fick tillbaka en timme i oktober förra året. Stön!
Nä, nästa år ska jag helt sonika sova mig igenom den där timmen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar