tisdag 13 oktober 2009

Jakten på lycka

Det finns studier som visar att förbättrad ekonomi och fysiskt välmående inte ökar upplevelsen av lycka. Lyckliga individer hanterar däremot olika beslut på ett unikt sätt. Lyckliga individer visar ett stabilt mönster av belåtenhet med sin val och vad som blev av dessa val.

Vi är alla olika. Det berikar våra liv och de flesta av oss är också rörande överens om det. Ändå - trots det - är vi många som strävar efter att likna varandra... egentligen en förvånansvärd paradox. Vi inte bara strävar efter att likna varandra, vi provoceras av de som inte gör/är som vi. Vilka förklaringar finns kring detta? En förklaring är att vi på olika sätt känner oss hotade eller förminskade. Men kan egentligen något som berikar våra liv samtidigt förminska och hota oss?

Personligen tror jag att det handlar om förhållningssätt. Visst handlar det även till stor del om arv och miljö, eller gener och yttre förhållanden (låter lite modernare). Några av oss har lättare rent genetiskt att se glaset halvfullt och se andra som inspirationskällor. Andra har genom naturlig socialisering tränats sen barnsben, utan att veta om det. Sen finns det de som kanske varje dag måste jobba med det här för att inte bryta ihop eller ge sig hän i våldsverkan och på olika sätt angripa fienden - de andra. Man ger sig alltså på sig själv eller andra i någon form av besvikelse och frustration.

Givetvis är det här oerhört komplexa frågor som även handlar om tillfälligheter, möjligheter och mycket annat. Men om vi bortser från det och förenklar det en aning så är förhållningssätt i högsta grad centralt.

Förmågan att se sin egen roll och att tillägna sig själv positiva resultat leder till att man mår bättre. Det är bättre att höja sin egen prestation och inte bara se det som tur eller som en lätt uppgift. Att klandra andra för misslyckanden resulterar i illamående, oavsett hur det yttrar sig.

Om jag ska ge ett gott råd till alla föräldrar för att ge deras barn en större möjlighet att känna sig lyckliga, så blir det: Lär dem att de ALLTID kan påverka sin egen situation. Istället för att ömka och säga "nä, det där kunde ju inte du rå för" säg istället "fanns det någon möjlighet för dig att göra något annorlunda?". Det är inte fel att, redan tidigt, förklara för dem att de kan påverka sin egen framtid. Att man ALLTID har en möjlighet att välja. Hjälp dem att se konsekvenserna av sitt handlande och vad som händer om de väljer att ta en annan (uppmärksamma ordet annan och inte fel) väg. Sätt dem in i situationer där konsekvenserna av deras handlande översätts till något mer lättförståeligt. Nu kommer jag till något viktigt. Lär era barn att inte bli offer.

Jag har naturligtvis - som alla andra - gjort många dåliga val. Men poängen är att man lär sig av alla val man gör, ibland blir det dessvärre dyrköpta val. Allting går inte heller att rätta till, men ånger hindrar bara möjligheten till framtida lycka. Det kan vara svårt att erkänna sina misstag men det är en förutsättning för att komma vidare. Utan att älta kan man reflektera över sina val och försöka göra ett bättre vid nästa vägskäl. För det kommer nya vägskäl. Våra liv består av ständiga vägskäl och vissa får större betydelse än andra. Ibland kan det nya valet innebära att ett gammalt dåligt val med förödande konsekvenser överbyggs. Det blir en flotte i stormen eller en bro över avgrunden. Något att hålla fast vid medan blicken fokuserar framåt.

Hur gör vi då när motgångarna haglar på jobbet, hemma eller någon annanstans? Här kommer ett litet axplock ur mitt eget tankearkiv, kanske kan det hjälpa någon:

Människor kan vara bra även om de inte är som du, alltså kan du vara bra även om du inte är som andra. Olikheter berikar och gör livet spännande. Det finns plats för alla. Ditt sätt är inte alltid det bästa sättet.

Om du misslyckas kan du göra bättre nästa gång. Du är inte ensam om att ibland misslyckas eller göra bort dig. Ingen är perfekt även om det kan verka så. Känn tillfredsställe över allt du lyckats företa dig, stort som smått. Värdesätt dig själv och det du åstadkommit. Du är värd all beundran.

Om du inte trivs fundera på vad du kan förändra. Det är ditt liv, ditt ansvar och du är den enda som kan göra förändringen. Om du inte trivs med ditt arbete hänger det på dig att göra någonting åt det. Det håller inte att skylla på andra. Alla kan förändras. Allt kan förändras.

Älta inte. Se bakåt för att reflektera - begrunda vad du kan lära dig - gå vidare. Erfarenhet är en stor källa till kunskap, men till ingen nytta utan reflektion. Ta dig tid att tänka över vilken människa du vill vara och sträva mot målet varje dag. Peka inte på andra, vänd blicken. Betrakta dig själv.

Var ödmjuk, i morgon kan det vara du som sitter där. Ge andra möjligheter att vara sig själva. Fördöm inte. Berika dig.

AMEN

5 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket och många väldigt visa ord. Men. De står mej upp i halsen. Och. jag ser rött när det anses att vi ALLTID har ett val.Kunde du gjort på nåt annat sätt, den frågan har jag"nä" på ibland. Tyvärr.
Men du är bra på att ta upp saker till debatt, syrran! Heja-heja in i samhällsdebatten vetja för du kan ju verkligen skriva och formulera dej! / Ulla

Anonym sa...

Ett förtydligande angående tidigare kommentar: Det står mej upp i halsen avser alla de visa ord jag framförallt fått, läst och arbetat med på heltid i snart 1 1/2år. Det låter så klämkäckt och enkelt, särskilt när de radas upp så många efter varandra. Inget ont om just ditt inlägg egentligen alltså! Häpp // Ulla

Anonym sa...

Tjilevipp...kloka ord och väl uttryckt, fina.
Kram!
Ps. Kan du bli följare av min blogg kanske?

Maggie

Lotta sa...

Ulla, du vet precis var jag står i samhällsdebatten.:o) Tror att du blandar ihop äpplen och päron här. Jag skriver om ett sätt att förhålla sig till omvärlden och till sina val. Om man känner att man själv kan påverka sin situation och känner sig tillfreds med sina val och prestationer så känner man sig ofta lyckligare. Man kan välja ett förhållningssätt. Men som jag skrev tidigare är det olika svårt och kräver olika mycket av oss. Det som är enkelt för en person behöver inte vara det för en annan.

Lotta sa...

Maggie, jag är följare. :o)Kram