Har nu legat hemma några dagar och tyckt synd om mig själv, lätt uttråkad. Men ibland när kroppen säger ifrån är det bara att kapitulera.
Och vad gör man då, när man inte orkar sova mer?
Första aktiviteten blev att sortera foton. Förskräckt konstaterade jag att 2009 var ett r i k t i g t dåligt hårår. Känner djup tacksamhet över att plattången uppfanns och gjorde intåg i mitt liv. Tack. Förövrigt fortlöpte sorteringen utan större sinnesrörelser.
Att läsa en roman kändes också som en lämplig aktivitet. Greppade därför en halvläst roman som för tillfället ligger på topplistan och gjorde det bekvämt för mig. Dessvärre var boken urkass och slutet gjorde mig extra irriterad. Förbannad blir man ju efter 400 sidor. Jaha, då var man både sjuk o c h förbannad, yeeaah.
Under mitt försök till fridfullt läsande fick jag dessutom med ojämna mellanrum flyga upp från framstupa sidoläge för att jaga en katt som ville hänga i granen. Vet inte vem som fick värst hjärtklappning; jag över den plötsliga rörelsen eller katten som trott att jag var död.
Min tredje aktivitet blev slutligen att försöka slå in en och annan julklapp. Ett stillsamt projekt kan tyckas men med facit i hand - inget för en vekling. Det krävs nämligen både ett starkt hjärta, tålamod och vassa klor. Mitt koncentrerade arbete med att krulla snören utmynnade relativt snabbt i en brottningsmatch med två katter, som också ville vara med och krulla. I obevakade ögonblick turades de dessutom om att smyga in i tänkta presentkartonger och när jag minst anade det flög det ut tassar och klor genom olika öppningar och skrämde livet ur mig (!)
onsdag 21 december 2011
Summerar 2009
Nu har jag reflekterat en tid och summerat året 2009. Det har mest kommit att handla om olika känslor, relationer och samtal. Årets höjdpunkter cirklar nämligen kring just detta, med tonvikt på det goda samtalet.
När det gäller karriären har det varit ytterligheternas år. Pendeln har svängt mellan oro över varsel och faktisk uppsägning till tillfredsställelse över att bli erbjuden en ny tillsvidaretjänst, vid en ny myndighet, i nya lokaler med nya fräscha interiörer och sist men inte minst tillsammans med trevliga arbetskamrater. Det ska bli ett sant nöje.
Några resor till hufvudstaden har det blivit under årets lopp, varav två jobbrelaterade. Då har jag passat på att hälsa på farsgubben. Han uppskattar nog de korta besöken, även om han inte lyckas uttrycka det. Vid synen av hemlagad mat och färsk sallad lyser han trots allt upp och det måste ändå tolkas som ett gott tecken. Men det är klart, om man kommer vid ett så illa valt tillfälle som precis när något sportevanemang sänds på tv, då får man allt hitta sin väg in själv. Men det gör ingenting, vid det här laget hittar jag till diskbänken.
Störstsystern har generöst öppnat sitt hem för mig under mina Stockholmsbesök, då jag både har blivit erbjuden vällagad mat och sängplats. Trots att jag kan vara en rätt egensinnig och retsam lillasyster ibland. Självinsikt är en dygd!
Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag dessa tillfällen, med syskon på tumanhand. Att shoppa, bila, flanera, eller bara sitta på en bänk eller ett mysigt fik tillsammans och samtala om livet i stort och smått uppfyller mig med en angenäm och behaglig känsla. Det vill jag gärna ha mer av under 2010.
Semestern i somras bjöd på blandad kompott, kanske inte alltid den mest lyckade. Den planerade campingen regnade bort så istället bilade vi ner till Stockholm med övernattning på hotell i Gävle och i Sundsvall under uppvägen. Självklart blev det ett Ikeabesök. För en gång skull handlade vi hela vagnen full, men fråga mig inte vad vi köpte. Jo förresten jag vet, fyra matlådor. De är jättebra och rätt stora, eftersom de tydligen fyllde en hel vagn.
I slutet av september bar det av till Kreta med "svärföräldrarna". Tre mulna dagar och tre dagar med härligt värmande sol och bad blev helt okay ändå. Tur att det blev sol till sist, inte roligt med en besviken och frustrerad tonåring en hel vecka i en lägenhet. Många tillfällen blev det i alla fall till god mat, bad, bokläsning, kortspel och vila. Faktum är att det var på en solig balkong på Kreta som jag tog emot erbjudandet om det nya jobbet. Det firades omgående med grekisk afton och zorba.
December månad har ínte bara bjudit på intensivt arbete utan även på välförtjänt ledighet och social samvaro. Lillebror med fru och dottern Freja, som föddes i september, tog sig hela vägen från USA för att förära oss ett besök. Ovädret ställde till det och resulterade i flera oplanerade hotellnätter i New York och julafton fick de spendera på planet mot Stockholm. Där satt vi med julbord och väldigt långa näsor, men vädret rår ingen över. Till slut kom de då äntligen fram och Freja visade sig vara lika söt och fulländad som en sockerkristall. De har verkligen gjort ett bra jobb. Synd bara att vi inte riktigt fick tillfälle för "samtalet". Det är hektiska dagar och mycket folk i rörelse. Och det goda samtalet är en delikatess som kräver sitt utrymme.
Äldsta dottern, som under året bott i Norge, tog sig hem strax före jul och vi hann både baka julgodis och fira jul tillsammans. När vi bakade julgodis satt vi med levande ljus tända mittemot varandra i köket och pratade. Tiden stod stilla. Det goda samtalet är aldrig ytligt, tillgjort eller ansträngt bara naket, direkt och på djupet. Ännu ett ögonblick att minnas.
Att ha alla sina döttrar hos sig på julafton är en ynnest och nuförtiden långt ifrån något självklart. Den karamellen kommer jag att suga på länge.
Det nya året 2010 inleddes i förändring och det mesta kändes spännande. Att vara tonårsförälder känns däremot ibland lite för spännande och konstigt nog vänjer man sig aldrig. Ärligt talat är det få omständigheter som slår den prövningen och den ena tonåringen är heller inte den andra lik. Det går inte att förebereda sig nog. Många gånger kan det också verkligen vara svårt att tränga igenom den där tonårsskölden. Men under året har vi i alla fall nått fram till varandra några gånger.. i samtalet. Det goda samtalet. Och det skänker förnyad kraft, tröst och tillförsikt.
När det gäller karriären har det varit ytterligheternas år. Pendeln har svängt mellan oro över varsel och faktisk uppsägning till tillfredsställelse över att bli erbjuden en ny tillsvidaretjänst, vid en ny myndighet, i nya lokaler med nya fräscha interiörer och sist men inte minst tillsammans med trevliga arbetskamrater. Det ska bli ett sant nöje.
Några resor till hufvudstaden har det blivit under årets lopp, varav två jobbrelaterade. Då har jag passat på att hälsa på farsgubben. Han uppskattar nog de korta besöken, även om han inte lyckas uttrycka det. Vid synen av hemlagad mat och färsk sallad lyser han trots allt upp och det måste ändå tolkas som ett gott tecken. Men det är klart, om man kommer vid ett så illa valt tillfälle som precis när något sportevanemang sänds på tv, då får man allt hitta sin väg in själv. Men det gör ingenting, vid det här laget hittar jag till diskbänken.
Störstsystern har generöst öppnat sitt hem för mig under mina Stockholmsbesök, då jag både har blivit erbjuden vällagad mat och sängplats. Trots att jag kan vara en rätt egensinnig och retsam lillasyster ibland. Självinsikt är en dygd!
Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag dessa tillfällen, med syskon på tumanhand. Att shoppa, bila, flanera, eller bara sitta på en bänk eller ett mysigt fik tillsammans och samtala om livet i stort och smått uppfyller mig med en angenäm och behaglig känsla. Det vill jag gärna ha mer av under 2010.
Semestern i somras bjöd på blandad kompott, kanske inte alltid den mest lyckade. Den planerade campingen regnade bort så istället bilade vi ner till Stockholm med övernattning på hotell i Gävle och i Sundsvall under uppvägen. Självklart blev det ett Ikeabesök. För en gång skull handlade vi hela vagnen full, men fråga mig inte vad vi köpte. Jo förresten jag vet, fyra matlådor. De är jättebra och rätt stora, eftersom de tydligen fyllde en hel vagn.
I slutet av september bar det av till Kreta med "svärföräldrarna". Tre mulna dagar och tre dagar med härligt värmande sol och bad blev helt okay ändå. Tur att det blev sol till sist, inte roligt med en besviken och frustrerad tonåring en hel vecka i en lägenhet. Många tillfällen blev det i alla fall till god mat, bad, bokläsning, kortspel och vila. Faktum är att det var på en solig balkong på Kreta som jag tog emot erbjudandet om det nya jobbet. Det firades omgående med grekisk afton och zorba.
December månad har ínte bara bjudit på intensivt arbete utan även på välförtjänt ledighet och social samvaro. Lillebror med fru och dottern Freja, som föddes i september, tog sig hela vägen från USA för att förära oss ett besök. Ovädret ställde till det och resulterade i flera oplanerade hotellnätter i New York och julafton fick de spendera på planet mot Stockholm. Där satt vi med julbord och väldigt långa näsor, men vädret rår ingen över. Till slut kom de då äntligen fram och Freja visade sig vara lika söt och fulländad som en sockerkristall. De har verkligen gjort ett bra jobb. Synd bara att vi inte riktigt fick tillfälle för "samtalet". Det är hektiska dagar och mycket folk i rörelse. Och det goda samtalet är en delikatess som kräver sitt utrymme.
Äldsta dottern, som under året bott i Norge, tog sig hem strax före jul och vi hann både baka julgodis och fira jul tillsammans. När vi bakade julgodis satt vi med levande ljus tända mittemot varandra i köket och pratade. Tiden stod stilla. Det goda samtalet är aldrig ytligt, tillgjort eller ansträngt bara naket, direkt och på djupet. Ännu ett ögonblick att minnas.
Att ha alla sina döttrar hos sig på julafton är en ynnest och nuförtiden långt ifrån något självklart. Den karamellen kommer jag att suga på länge.
Det nya året 2010 inleddes i förändring och det mesta kändes spännande. Att vara tonårsförälder känns däremot ibland lite för spännande och konstigt nog vänjer man sig aldrig. Ärligt talat är det få omständigheter som slår den prövningen och den ena tonåringen är heller inte den andra lik. Det går inte att förebereda sig nog. Många gånger kan det också verkligen vara svårt att tränga igenom den där tonårsskölden. Men under året har vi i alla fall nått fram till varandra några gånger.. i samtalet. Det goda samtalet. Och det skänker förnyad kraft, tröst och tillförsikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
