Språkets förtrollande makt.

För tillfället är brorsan med familj från Amerikat på besök. Från början gick det som vanligt trögt att komma igång med engelskan. Efter ett tag lossnade det i varje fall och man fokuserar bara på att göra sig hyfsat förstådd, men det är klart att man stakar sig och söker ord ideligen som karens, nejlika, rödbetssallad eller försäkringskassan. Det är inte så lätt alla gånger. Roligt är i alla fall att vi upprepade gånger fortsätter prata engelska med varandra trots att den enda som inte kan svenska har lämnat rummet.

Vi sitter där och kliar våra små huvuden söker ord och suger på varje stavelse. Vi väger betydelsen av olika synonymer som dyker upp i huvudet och briljerar lättade om de är i närheten av vad vi egentligen vill säga. Någon utbrister ett ord på svenska för att få lite hjälp på traven. Någon annan kommer på den engelska motsvarigheten och sen kan konversationen fortsätta i all gemytlighet, ända tills något ljushuvud kommer på att vi faktiskt förstår svenska allihop. Lite fånigt.

I gårkväll gick det ändå längre. När jag gick ner i källaren för att stänga in katterna för natten så försvann den ena katten utom synhåll. Where are you? ropade jag. Okey, there you are. Då kom jag plötsligt på mig själv. Mina katter är nog inte så slängda i svenska språket men engelska tror jag faktiskt de förstår ändå mindre av.

Men kanske tog jag ändå priset i morse. När jag vaknade och inte kunde somna om så envisades jag med att tänka på engelska Det var svårt ska ni tro för det var riktigt avancerade tankar, ibland förstod jag inte alls vad jag menade. Efter en stunds intensivt tänkande utbrast jag förfärat: Oh my god. I'm turning into an english gentleman. Please can you hurry up and bring me some tea!

:o)