Tidsfördriv i juletid

Har nu legat hemma några dagar och tyckt synd om mig själv, lätt uttråkad. Men ibland när kroppen säger ifrån är det bara att kapitulera.

Och vad gör man då, när man inte orkar sova mer?

Första aktiviteten blev att sortera foton. Förskräckt konstaterade jag att 2009 var ett r i k t i g t dåligt hårår. Känner djup tacksamhet över att plattången uppfanns och gjorde intåg i mitt liv. Tack. Förövrigt fortlöpte sorteringen utan större sinnesrörelser.

Att läsa en roman kändes också som en lämplig aktivitet. Greppade därför en halvläst roman som för tillfället ligger på topplistan och gjorde det bekvämt för mig. Dessvärre var boken urkass och slutet gjorde mig extra irriterad. Förbannad blir man ju efter 400 sidor. Jaha, då var man både sjuk o c h förbannad, yeeaah.

Under mitt försök till fridfullt läsande fick jag dessutom med ojämna mellanrum flyga upp från framstupa sidoläge för att jaga en katt som ville hänga i granen. Vet inte vem som fick värst hjärtklappning; jag över den plötsliga rörelsen eller katten som trott att jag var död.

Min tredje aktivitet blev slutligen att försöka slå in en och annan julklapp. Ett stillsamt projekt kan tyckas men med facit i hand - inget för en vekling. Det krävs nämligen både ett starkt hjärta, tålamod och vassa klor. Mitt koncentrerade arbete med att krulla snören utmynnade relativt snabbt i en brottningsmatch med två katter, som också ville vara med och krulla. I obevakade ögonblick turades de dessutom om att smyga in i tänkta presentkartonger och när jag minst anade det flög det ut tassar och klor genom olika öppningar och skrämde livet ur mig (!) Till slut fick jag i allafall - lätt riven - ihop två paket utan katter i.

Julen måste verkligen vara en rolig högtid om man är katt och definitivt en prövning för varje kattägare.

Nu måste jag vila lite. Det har varit en tämligen händelserik dag.