Summerar 2009

Nu har jag reflekterat en tid och summerat året 2009. Det har mest kommit att handla om olika känslor, relationer och samtal. Årets höjdpunkter cirklar nämligen kring just detta, med tonvikt på det goda samtalet.

När det gäller karriären har det varit ytterligheternas år. Pendeln har svängt mellan oro över varsel och  faktisk uppsägning till tillfredsställelse över att bli erbjuden en ny tillsvidaretjänst, vid en ny myndighet, i nya lokaler med nya fräscha interiörer och sist men inte minst tillsammans med trevliga arbetskamrater. Det ska bli ett sant nöje.

Några resor till hufvudstaden har det blivit under årets lopp, varav två jobbrelaterade. Då har jag passat på att hälsa på farsgubben. Han uppskattar nog de korta besöken, även om han inte lyckas uttrycka det. Vid synen av hemlagad mat och färsk sallad lyser han trots allt upp och det måste ändå tolkas som ett gott tecken. Men det är klart, om man kommer vid ett så illa valt tillfälle som precis när något sportevanemang sänds på tv, då får man allt hitta sin väg in själv. Men det gör ingenting, vid det här laget hittar jag till diskbänken.

Störstsystern har generöst öppnat sitt hem för mig under mina Stockholmsbesök, då jag både har blivit erbjuden vällagad mat och sängplats. Trots att jag kan vara en rätt egensinnig och retsam lillasyster ibland. Självinsikt är en dygd!

Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag dessa tillfällen, med syskon på tumanhand. Att shoppa, bila, flanera, eller bara sitta på en bänk eller ett mysigt fik tillsammans och samtala om livet i stort och smått uppfyller mig med en angenäm och behaglig känsla. Det vill jag gärna ha mer av under 2010.

Semestern i somras bjöd på blandad kompott, kanske inte alltid den mest lyckade. Den planerade campingen regnade bort så istället bilade vi ner till Stockholm med övernattning på hotell i Gävle och i Sundsvall under uppvägen. Självklart blev det ett Ikeabesök. För en gång skull handlade vi hela vagnen full, men fråga mig inte vad vi köpte. Jo förresten jag vet, fyra matlådor. De är jättebra och rätt stora, eftersom de tydligen fyllde en hel vagn.

I slutet av september bar det av till Kreta med "svärföräldrarna". Tre mulna dagar och tre dagar med härligt värmande sol och bad blev helt okay ändå. Tur att det blev sol till sist, inte roligt med en besviken och frustrerad tonåring en hel vecka i en lägenhet. Många tillfällen blev det i alla fall till god mat, bad, bokläsning, kortspel och vila. Faktum är att det var på en solig balkong på Kreta som jag tog emot erbjudandet om det nya jobbet. Det firades omgående med grekisk afton och zorba.

December månad har ínte bara bjudit på intensivt arbete utan även på välförtjänt ledighet och social samvaro. Lillebror med fru och dottern Freja, som föddes i september, tog sig hela vägen från USA för att förära oss ett besök. Ovädret ställde till det och resulterade i flera oplanerade hotellnätter i New York och julafton fick de spendera på planet mot Stockholm. Där satt vi med julbord och väldigt långa näsor, men vädret rår ingen över. Till slut kom de då äntligen fram och Freja visade sig vara lika söt och fulländad som en sockerkristall. De har verkligen gjort ett bra jobb. Synd bara att vi inte riktigt fick tillfälle för "samtalet". Det är hektiska dagar och mycket folk i rörelse. Och det goda samtalet är en delikatess som kräver sitt utrymme.

Äldsta dottern, som under året bott i Norge, tog sig hem strax före jul och vi hann både baka julgodis och fira jul tillsammans. När vi bakade julgodis satt vi med levande ljus tända mittemot varandra i köket och pratade. Tiden stod stilla. Det goda samtalet är aldrig ytligt, tillgjort eller ansträngt bara naket, direkt och på djupet. Ännu ett ögonblick att minnas.

Att ha alla sina döttrar hos sig på julafton är en ynnest och nuförtiden långt ifrån något självklart. Den karamellen kommer jag att suga på länge. 

Det nya året 2010 inleddes i förändring och det mesta kändes spännande. Att vara tonårsförälder känns däremot ibland lite för spännande och konstigt nog vänjer man sig aldrig. Ärligt talat är det få omständigheter som slår den prövningen och den ena tonåringen är heller inte den andra lik. Det går inte att förebereda sig nog. Många gånger kan det också verkligen vara svårt att tränga igenom den där tonårsskölden. Men under året har vi i alla fall nått fram till varandra några gånger..  i samtalet. Det goda samtalet. Och det skänker förnyad kraft, tröst och tillförsikt.